Psykisk ohälsa är med andra ett folkhälsoproblem med en stor kostnad som konsekvens. Det finns dock forskningsrapporter som visar att Reiki hjälper till att lätta depression och ångest.
Reiki har en effekt på depression, ångest och oro. I en studie resulterade det i att Reiki gav säkerställda nivåer i reduktion av depression och stressymptom när det jämfördes mot en kontrollgrupp som inte fick Reiki. Resultaten kvarstod efter en uppföljning ett år efter, vilket visar på att det finns en långtidseffekt [1.].
Ytterligare en studie kom fram till att genom en 30 minuters Reiki-session resulterade i att biologiska markörer för stress som salivary IgA kortisol, blodtryck och galvanisk hudrespons förändrades. Ångest och oro mättes med test STAI (Spielberger’s State-Trait Inventory. Ångest och oro minskade signifikant t(22)=145, P=0.02. Ämnet kortisol är ett skyddande stresshormon som i lätt och tillfälligt förhöjda nivåer har en inflammationshämmande effekt på immunsystemets celler. Salivary IgA ökade signifikant t(19)=2.23, P=0.03. Det systoliska blodtrycket minskade tydligt F(2, 44)=6.60, P<0.01.Hudtemperaturen ökade under Reiki-session men återgick till normal temperatur efter [2.].
För att ge ytterligare ett perspektiv hur psykisk ohälsa berör oss i samhället vill jag återge en mammas perspektiv om en son som började att må dåligt. Psykisk ohälsa är svårt och skapar oerhört lidande.
Det började en dag i slutet av februari. Min man hade blivit kontaktad av skolan. Det var måndag och en av min sons kamrater hade gått ut i skogen och hängt sig.
Jag mådde som förälder dåligt, kände i hela kroppen att det här är inte bra och jag hade en klump i magen som jag sedan bar på i mer än ett halvår. Min man åkte på tjänsteresa och jag var själv med min son och märkte att han tydde sig till mig mer och mer. Jag kände mig glad för det och anade inte då att något var fel.
Plötsligt en dag när jag var på väg hem från jobbet ringde min son. Jag var ca 5-10 minuter från hemmet. Han undrade var jag var någonstans och om jag inte kunde komma hem snart. Orolig körde jag så fort jag kunde. När jag kom hem och öppnade dörren så ropade jag ”Hej, nu är jag hemma”. Jag ser inte först vad som hade hänt när jag klev innanför ytterdörren. Badrumsdörren är på glänt och jag såg vår katt vara där. Jag såg direkt på vår katt att något var fel. Inne i badrummet såg jag min son halvliggandes på badrumsgolvet. Han höll sitt huvud och mådde oerhört dåligt. Jag rusade in och började med att hålla om honom och försökte lugna honom. Därefter började en tung och riktigt jobbig resa. Jag lyckades få honom till soffan i vardagsrummet. Vi började att prata om vad som hade hänt. Han berättade att han var rädd, att han höll på att tappa förståndet och mådde dåligt. Jag satt med honom hela kvällen och säger att han kan sova på pappas sida av sängen så att jag är med honom hela tiden.
Jag googlar efter hjälp och hittade ungdomsvård och akutintagning på Sankt Görans sjukhus. Jag lovade min son att han skulle få hjälp och att om jag inte kan så skulle jag hitta någon annan.
Nästa dag blev det inte bättre utan sämre. Han berättade massor av saker för mig. Gamla tvister och hur han missat chanser i livet för att han inte var risktagande. Han maler på om massor och jag förstod att detta måste ut. Jag lyssnade, förklarade och svarade så gott jag kunde. De fortsatte så i några dagar. Efter tre dagar kommer det fram att han hade rökt hasch och sista gången hade det inte gått så bra. Han hade upplevt att han var medveten men kunde inte röra sin kropp. Han mådde dåligt och var rädd för att tappa kontrollen.
Vi ringde till akuten och pratade länge med en sjuksköterska som sa att vi skulle boka en tid på Maria Ungdom. Det var ingen ide att komma in där för det var stökigt där och för långa köer. Vi avvaktade men det slutade med att vi åkte in på akuten. Där träffade vi en bra läkare som pratade själv med min son och det hjälpte honom. Vi fick medicin som hjälpte akut. Han tog det och blev trött av medicin och han kunde sova när vi kom hem.
Han gick hela tiden i skolan och kunde hantera det och därför arbetade jag som vanligt. Det här fortsatte dock och jag bokade en tid åt honom för att han mådde dåligt. Varje kväll satt vi soffan, jag höll hans hand och han mådde mycket dåligt.
En dag tog han en dusch nere i källaren och kom uppspringades och berättade att det kändes som väggar och golv gick ihop. Vi satt länge och jag höll hans hand. Han säger att ljud och handling inte längre går ihop. Han är som fångad i sig själv. Efter den händelsen har han aldrig mer duschat därnere i källaren.
Vi besökte läkare och han åkte in akut fem gånger till. Min man kom hem men fick åka på tjänsteresa igen. Min son sov hos mig och vi satt uppe sent på nätterna och jag höll hans hand. Till slut får han antidepressiv medicin och de sade att de första veckorna kan bli besvärliga. Det blev de också. Han hade det jättebesvärligt och när det är som värst hände något märkligt. Han försökte sova men kunde inte, ångesten och paniken var som värst. Jag satt med honom och sa att vi ”tänker på något du tycker om”. Till sist tog han min hand och la den mot sitt huvud. Först då får han ro i sitt sinne. Jag tänkte att jag har levt i 50 år bara för att göra det här och lägga mina händer på hans huvud och stoppa ett negativt flöde. Det kändes som att vi tillsammans är starkast i universum (kosmos eller vad man vill kalla det). Min kärlek till honom är så stor. Katten är med oss hela tiden och det märks att han förstår hur dåligt min son mår. Något hände den natten och han började långsamt att må bättre.
Det var dock en tid med panikångest och svårigheter. Vi gick till psykolog och fick kognitiv behandling. Dock upplevde jag som att det inte hjälpte honom utan det var vår samvaro som hjälpte honom. Jag var med honom hela den tiden jag inte arbetade. Jag var orolig för sommaren då han inte kommer att gå i skolan. Han blev bättre och bättre och sommaren blev riktigt bra.
Han lärde sig att hantera sina svårigheter och efter sommaren ville han avsluta sin medicinering. Psykologen avrådde det och sade att han skulle trappa ner succesivt. Han avslutade dock trots avrådan och har mått bra sedan dess. Han verkar också ha fått en övernaturlig förmåga och har öppnat upp för andra dimensioner. Personligen tror jag själv att det vände när jag la min hand på hans huvud och jag stängde ner ett negativt flöde. Jag är så tacksam att min son och jag har tagit oss igenom det här. Med min berättelse vill jag öppet visa hur komplicerat psykisk ohälsa är och att det kanske finns flera komplement som kan användas i vård.
1. Shore A.G. (2014):Long-Term Effects of Energetic Healing on Symptoms of Psychological Depression and Self-perceived Stress. Alternative Therapies in Health and Medicines.
2. Wardell, D., Engelbrektson, J. (2001): Biological correlates of Reiki touch healing. Journal of Advanced Nursing 2001:33(4): pp 439-445.