Utsatt för medveten kränkning

Det är ett ämne som få pratar om men borde motarbetas i vårt samhälle. Med kränkande särbehandling menas handlingar som riktas mot någon med avsikt att vara nedsättande. Om detta pågår över tid så definieras det som mobbning. Handlingen kan medföra ohälsa eller att den utsatte hamnar utanför den sociala gemenskapen. Detta är enligt lag inte tillåtet och naturligtvis upplevs det av de flesta som oacceptabelt.

Men det sker ändå och det sker ofta. Varför är det så? Ofta handlar det om makt, kontroll, rädsla och/eller pengar. Många gånger alla fyra! Men så otrevligt kan man tycka, men det är mänskligt att känna behovet och bli arg. Det är däremot olika i hur man hanterar de känslorna. Det kan för stunden kännas bra att få uppleva sig själv som bättre än en annan person genom att anklaga, förlöjliga eller rent av såra denna. I längden mår ingen människa bra av att kränka någon och själva kränkandet kan bara rättfärdigas med att hitta fler orsaker till förminskning.

Det blir en negativ energispiral, vilket i sig kan vara svår att ta sig ur. Det förövaren säger eller gör mot någon, säger oftast mer om förövaren än personen i sig. De är fångar i sitt sinne som rättfärdigar ett felaktigt beteende men innerst inne vet de att det inte är bra.

Ingen mår bra av att förminska någon medvetet för det bygger om inte annat omedvetna skuldkänslor. Skuldkänslor som kommer fram för eller senare. Det motsatta händer när man ser att man hjälpt någon att växa, dvs man känner uppriktig glädje för att ha fått bidragit till något positivt.

Det är därför viktigt att inte tillåta kränkande särbehandling och för den som är utsatt att genast lämna den situation. Ingen förtjänar en sådan situation! Det är inte värdigt och medför ingen nytta för den utsatte eller förövaren. Vad gör man då som utsatt? Det bästa men svåraste av allt är att inte beröras. Ta absolut inget personligt för det talar mer om förövaren. Förövaren har verkligen ingen rätt att skapa ohälsa eller utanförskap. Självklart upplever man olust och mår dåligt av det, vilket i sig är det som skapar njutning hos förövaren. Men det är ingen sund relation eller situation för någon. Gör ett avslut och gå vidare!

Hur får man då upprättelse? Det sägs att hämden är ljuv, men det är att själv bli en förövare. Det bygger i förlängning hat, mer hämnd och skuld. Hämd föder mer hämd.

En mer framgångsrik upprättelse är att skaffa sig sunda uppbyggande sociala relationer samt drivas och göra det man tror på och tycker om. Alla har en plats och en mening och kan utveckla den fullt ut. Då trivs vi, presterar och mår bra. I bra relationer är det dit vi hjälper varandra och då utvecklas man allra bäst. Det bästa är att det alltid är ömsesidigt. Därför ska man aldrig acceptera kränkande särbehandling och alltid ta avstånd ifrån sådan handling oavsett om det är medvetet eller ej.

Ska man då förlåta en förövare? En förövare bär på en skuld oavsett om det inses eller inte. Att förlåta gör man av två anledningar den ena så att skulden kan avskrivas mot förövaren, den andra så att man själv kan gå vidare utan att denna skuld belastar en (du blir fri). Det är inte bra om kränkningen leder en in i en offerroll utan tvärtom en lärdom som man går vidare ifrån, oftast mer klarsynt och därmed stärkt. Vi har alla rätt till att bemötas med respekt och ha en trygg social miljö. Låt oss alla bidra till det! Låt oss stå upp för hövligt bemötande av medmänniskor.