När jag började med Reiki förstod jag inte att det handlade om att få ett ökat flöde av livskraften. Jag var ung, nyfiken och var villig att lära mig mer om livskraft. Jag gick många nya kurser med Reiki som efternamn för att jag ville lära mig mer. Jag ville utvecklas. Det var symboler, änglar och allt möjligt. Jag var vetgirig och ville lära mig allt. Det har varit en drivkraft hos mig att få ökad förståelse om Reiki och lära mig mer.
Till slut började jag inse att jag behövde inte ännu en ny symbol i min verktygslåda. Paradoxalt för jag har inga problem att kanalisera nya symboler. Det var ändå bara en verktygslåda full med oanvända verktyg. Det jag behövde var ett ökat flöde av livskraften ungefär som en dator behöver inte mer funktioner som man ändå inte använder utan mer minneskapacitet i slutändan. Jag började inse att utvecklingen inte var ännu en ny ytterligare symbol, ny stråle eller helig eld. Utvecklingen var att förstå hur man fick ökat flöde. Vad kan vara bättre än att vara i livsflödet som genomsyrar allt?
Det var där jag beslutade mig att förstå vad som ger ett ökat livsflöde. De fem Reikiprinciperna ger ett ökat livsflöde, vilket man får lära sig om på en kurs. Så det handlar om att ha ett balanserat förhållningssätt till livet. Det var där mitt beslut kom att Klassisk japansk Reiki var min väg att gå att framåt.
Nya Reikikurser har tagit fart som lovar utveckling och ibland känns det som att jag är "the last Jedi in the old religion". Men jag tror på att äkthet, det genuint uppriktiga, det välmenade som Klassisk japansk Reiki förmedlar. Det finns en skönhet i det ursprungliga teknikerna som är svårt att efterlikna i det nya. Använd den ursprungliga livskraften!
Jag har sett ord fällas att "det gamla som inte utvecklas kommer att dö ut". Jag håller verkligen inte med de kommentarerna. Det gamla kommer vara det som består för där finns kunskapen om att det är ökat livskraftsflöde som ger utveckling. Det gamla är klassiskt och det är där styrkan i livskraften och ökat flöde går att hitta enligt mig.
